Får ju såklart börja med att önska alla en god fortsättning.
Alltså det här med julmat, jag tycker nog att det är överskattat.
Det är gott, men det är en så (o)salig blandning av allt så man blir mätt nästan bara av att se överflödet och det slutar med att man har mat för minst en vecka som fyller upp kylen så till den milda grad att man inte ens har plats för vanlig mat förrän man ätit upp eller slängt julmaten. Eller skickat med gästerna hem så mycket man kan.
Och ungen verkar ju förvisso gilla det, men hur mår h*n av det egentligen?
I natt vaknade h*n med ett högljutt skrik och se'n klämde h*n fram det ynkligaste lilla "maaaaammaaaa" jag hört på länge. Tänkte att h*n kanske drömt nå't hemskt innan h*n vaknade, så jag plockade upp min älskling för att kramas.
Gullet slängde sig & krängde omkring som en galen ål i nå'n minut och upprepade sina vädjande "maaaamaaaa" tills när jag minst anade det h*n lägger av världens brakprutt och avgrundsrap samtidigt!
Det liksom vibrerade i min arm & håret fladdrade till av kraften från rapen, fick bita mig i läppen för att inte börja asgarva och/eller tappa ungen!
Se'n slocknade h*n som ett ljus på under en minut.
Naturligtvis är jag väldigt tacksam för att jag har tak över huvudet, rent dricksvatten och dessutom mat på bordet så jag är inte otacksam på det sättet. Snarare tvärtom, det känns inte rätt att sitta med ett så galet överflöd framför sig med vetskapen om att sjukt många människor svälter.
Nej. Nästa år blir det jobbets julbord, ett julbord ute med lillfisen och hemma på julafton blir det hemlagad trerätters. Det räcker så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar