Världen är upp och ner!

Våren var här, men igår snöade det.

Ungen blev just frisk, nu är han sjuk igen.

Jag vill för omväxlings skull jobba (bara pengar jag är ute efter förvisso), men tvingas vabba.

Ok det där var kanske inte så skevt, men allt annat som händer runtom i världen är ju lite lite skevt.

Att många folk har tröttnat på sina diktaturer och säger ifrån om det så kostar dem livet bara älskar jag!

Att en del hårt kopplar de senaste naturkatastroferna till supermånen roar mig lite. Chansen är ju ganska minimal att den påverkar jorden fullt så mycket. Visserligen är jag helt övertygad om att månen påverkar vår planet och allt liv på den, inklusive oss. Vissa blir rastlösa, andra kan inte sova. En del blir aggressiva, andra deprimerade osv, men jag tror inte att supermånen kan ha triggat jordbävningarna i japan till exempel, de hade hänt oavsett.

Se'n har vi ju hela jorden-går-under-2012-för-maya-kalendern-tar-slut-då gänget. Hahahaaa så skojigt! Och så har vi de religiösa fanatikerna som tror diverse olika apokalyptiska varianter, ny syndaflod, jordens undergång, domedagen osv.

Man kan naturligtvis hitta mängder av argument för sin sak, nästan oavsett vad saken gäller. 

Gott om foliehattar finn det!

Men tänk om vi skrattar åt dem nu och så visar det sig att de hela tiden hade rätt? 

Ja då får man väl stå sitt kast helt enkelt.

Det var en gång en fisk som påstod att det fanns ondsinta varelser från en annan värld. Dessa varelser använde list och manipulation för att fånga fiskar och röva bort dom till andra sidan ytan där de sedan dödades och åts upp, han varnade för fällor gömda i maskar...

Den stackars fisken blev utskrattad och hånad av de andra fiskarna, det viskades om att han var galen och paranoid, en riktig foliehatt!

Idag

Idag ska jag inte ta min gamla skrangliga Saab till jobbet.
Jag ska inte ställa mig så dumbekvämt att jag får böter.
Inte heller ska jag städa och tvätta bilhelvettet efter jobbet.

För jag har ingen.
Månadskort har jag.
Och total olust att arbeta.

Buss-Nisse

Yngre är han, inte nämnvärt, men några år. Lite sådär fulsnygg med utskjutande käkparti som säkert skulle få honom att se ut som en gorilla om man var arg på honom. Ändå är det nå't speciellt med honom. Jag tror det är hans ögon, inte ett dugg dumma. Faktiskt.

Vi hälsar naturligtvis inte. Man hälsar inte på folk man inte känner. Hur skulle det se ut?
Men vi ser varandra i ögonen varje gång vi möts, min buss-nisse och jag. Lite för länge. Bara lite. Nästan varje dag.

Fast han heter nog inte Nisse, ser mer ut som en Ruben.
Undrar hur buss-Ruben dricker sitt kaffe?

Gammal flamma

En så'n sprang jag på häromdagen.
Gammal flamma från fjortistiden alltså.
Tror han var serb, kan varit kroat, det väsentliga var att jag tyckte han var ashet. Riktigt, riktigt läcker där han gick omkring med sin bajsbruna dunjacka. Alltid.
Vi var lite på gång ett tag, men det hela rann ut i sanden när han slutade höra av sig. Minns inte om jag egentligen blev särskilt ledsen över det hela, men det var ju i alla fall en onödig käftsmäll mot mitt ego. (Som iofs var onödigt stort på den tiden, även om självkänslan & självförtroendet att matcha stundtals saknades.)

Nu såg jag i vilket fall snubben på sta'n häromveckan och brast nästan ut i ett rått asgarv. Jag höll mig såklart från att skratta högt. Han såg mig, tittade skamset ner i marken och svängde in på första bästa pressbyrå eller seven eleven eller vad det nu var.

Killen såg ju exakt likadan ut! Lite äldre, visst, men inget i ansiktet hade ändrats.
Det enda som skiljde den FORTFARANDE bajsbruna dunjackan från den han bar då var att denna inte var riktigt lika hysteriskt fluffig. Fortfarande svarta byxor, fortfarande samma frisyr. Fortfarande förfärligt ful!

Börjar faktiskt skratta för mig själv varje gång jag tänker på att jag tyckte att han var skitsnygg!
I dagsläget är jag ju inte så nogräknad med yta, sålänge det finns substans bakom pannbenet så hakar jag inte upp mig så mycket på ett ansikte faktisk, men då var jag ju extremt  utseendefixerad. Och inte fan hade han nå't vettigt i skallen eller ens humor som vägde upp det där nyllet.

Nä, borde sprungit in i mig själv som fjortis istället, så jag kunde öppna mina ögon på nå't sätt.

Hej vår!

Nu är det vår!

Jag skiter fullständigt i medeldygnstemperatur.

Det är vårdagjämning idag.

Och fullmånen i mars är i full blom!

Inte vilken fullmåne som helst ens, det är en supermåne!

Den höll mig vaken hela natten igår, men gav mig ett fint löfte.

Den lovade mig en supervår.

Med massor av sol och värme, fågelkvitter och skratt.

Så adjö Farbror Frost!

Farväl Kung Bore!

Ha det fint tills vi ses igen, men ha det fint annorstädes!

Allvarligt talat!

Fick en vänförfrågan på facebook idag. Som ett litet meddelande till hade hon skrivit att hon tror att min mormor och hennes mormor är vänner.

Ehrm... jaha, men då kanske de borde skaffa facebook och lägga till varandra?!

Självklart var jag ju tvungen att höra med mormor om hon hade en aning om vem människan är och då kom det fram att vi tydligen haft några playdates när vi var typ 5. Jag minns fan inte ens människan, vi var liksom inte bästa vänner, utan har tydligen setts ett fåtal gånger hos varandras mormödrar som små.

Vad vill hon?
Är hon en så'n där patetisk person som vill lägga till så många hon bara kan på sin facebook för att verka populär?
Är hon så svältfödd på vänner att hon backtrackar till femårsåldern och då inte ens riktiga vänner, utan flyktiga bekanta?

Ja jag lär aldrig få veta för det finns inte en möjlighet att jag lägger till folk på facebook om inte:

a) jag känner personen i verkliga livet.
b) det är någon jag beundrar sjukt mycket, till denna kategori hör två pers, båda författare. Alltså inte sådär som folk lägger till varenda kändis de kan komma på helt utan anledning, utan jag kommunicerar med båda. Fick till och med en bok postad till mig i lilla Sverige signerad på ett högst personligt sätt. :)

zombie-skalle!

Nå'nstans mellan inskolning, snorpapper, vab-papper och sömnlösa nätter försvann allt vad skrivlust heter.

Det gör mig inget om det är tillfälligt, ingenting alls.

Men i ärlighetens namn har jag nog inte skrivit nå't med riktig substans se'n ungskrället föddes. Typ.
Såklart inte ungens fel, men jag gillar't inte! Inte ett dugg.

"Amningshjärna" sa folk, men kom igen jag slutade amma för över ett år se'n, är fortfarande lika disträ och blir snarare mer virrig med tiden!

Ge tillbaka min hjärna, snälla.

Hoppasan Kerstin!

Har inte bloggat på exakt en hel månad.
Vi har legat snoriga i några veckor och så har det börjats med inskolning på dagis så jag har helt enkelt haft annat för mig. Tur man inte är en storbloggare som lever på bloggen då hade jag ju fått leva på nudlar ett tag nu.

Haaaa, ja se'n sist så har lillen som sagt börjat dagis, funkar ok, h*n gastar inte lika hysteriskt som många andra. Är jag nöjd då? Inte ett skit, jag vill att h*n saknar mig lite iallafall, är det så jävla mycket begärt?
Så har ungen även börjat sova hos far sin en kväll i veckan, skönt på ett sätt, tomt på så många andra sätt!

Vad som händer i tunisien, egypten & libyen tänker jag inte gå in på, jag tycker så jävla mycket, men orkar inte ge mig in i en diskussion bara för det.

Folk tjatar om Ben & Jerrys till höger och vänster precis hela jävla tiden, vet du vad?
Jag har aldrig smakat på skiten! Alls!
Sen jag läste Den hemlige kocken (läs, läs, 40 spänn på adlibris!), så äter jag glass sjukt sällan och då välja en överskattad kemikaliefabrik skulle ju kännas lite.... eh, NEJ!
Tvivlar inte en sekund på att det smakar gott, jag hade kunnat få en gammal skosula att smaka fantastisk med rätt  kemikalier!

Vet inte riktigt vad jag yrar om här nu för jag är barnledig (läs älsklingslös) och har då druckit en del... såklart!
Men jag kan fan inte koppla av, ungens rum är ju läskigt tomt & tyst! :C