Yngre är han, inte nämnvärt, men några år. Lite sådär fulsnygg med utskjutande käkparti som säkert skulle få honom att se ut som en gorilla om man var arg på honom. Ändå är det nå't speciellt med honom. Jag tror det är hans ögon, inte ett dugg dumma. Faktiskt.
Vi hälsar naturligtvis inte. Man hälsar inte på folk man inte känner. Hur skulle det se ut?
Men vi ser varandra i ögonen varje gång vi möts, min buss-nisse och jag. Lite för länge. Bara lite. Nästan varje dag.
Fast han heter nog inte Nisse, ser mer ut som en Ruben.
Undrar hur buss-Ruben dricker sitt kaffe?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar